-

Sanningen.

Livet har aldrig vart och kommer aldrig vara en lek.

Hela mitt liv har jag haft de tufft. Jag har aldrig vart det underbara barnet alla tyckt om. Tvärtemot. Jag har fått kämpa varje dag för att hålla huvudet högt, kämpa för att tårarna inte ska rinna ner för mina kinder, klistra på ett smile och le. Ingen har ändå brytt sig om lilla Jennifer, så det är vad jag fått göra. Sen blev det ju inte bättre av att jag förlora min mamma 2006.. Min mamma. Min egen lilla mamma, bara borta från jorden. Tänk er själva, hur det skulle va om ni förlora eran mamma. Tänk det först, sen kan ni snacka..

Hela 2:an och 3:an, blev jag mobbad av några i 8:an och 9:an. Dom öppnade dörren när jag satt på toa, dom pekade finger åt mig, dom kallade mig saker. Helt utan anledning, mot ett litet barn. Så jävla onödigt..

Jag har blivit mobbad, nertryckt, spottad och stampad på, i hela mitt liv. Av alla och allt.

Sen i våras började jag hatas i min klass pga av skit anledningar dom bara hitta på. Sen fick jag veta för nån vecka sen, att det var för att dom tyckte jag va ful. Snacka om att dom barnen kommer få problem i framtiden.. Pga allt det jag gått igenom, kan jag inte lita på folk. Jag har grymt svårt att lära mig lita på folk. Ska jag kunna lita på dom, ska dom bevisa det. Att dom inte ljuger, att dom inte berättar, att dom finns där. Att få min tillit är svårt, men feta lät att förlora den. Så säger bara, har ni fått den. Håll hårt i den, för minsta misstag och ni förlorar den.

Enda anledningen till att jag lever här idag, är pga av en privat anledning, och att jag hållit mig stark. Så fort jag velat försvinna.. har jag tänkt "nej, jag klarade det sist, jag klarar det nu också." Om jag inte vart stark från första början, hade jag aldrig levt här idag. Jag är sjukt stolt över mig själv för att jag gått igenom all den här skiten, och just därför tänker jag aldrig ge upp. För ger jag upp, kommer allt bara vara förgäves. Då kommer jag ha kämpat mig igenom all den här skiten, helt i onödan. Och det ska inte va i onödan. Just därför, kommer jag aldrig, aldrig ge upp.

Nu har allt blivit smått bättre. Jag går i en underbar skola med bästa människorna! Inga människor har börjat betyda så grymt jävla mycket som dom gör för mig, på så kort tid. Alla är helt jävla fuckade, har ingen hjärna och är grymt jävla cp+random = exakt som mig. Dom är urgulliga och världens finaste, älskar dom alla!

Skriver inte det här till er för att få uppmärksamhet, medlidande eller nått annat. Utan för att ni ska få veta vad jag gått igenom. Varför jag är som jag är. Varför jag inte kan lita på folk, varför jag kan bli känslig ibland utan anledning, varför allt är som det är. Är trött på att alltid behöva komma med fake ursäkter, så skriver ut det till alla ist. Så här har ni, mitt liv.

Folk kan alltid se vad du har och inte har, men dom kan aldrig se vad du gått igenom för att få det.

jennifer du e så jävla stark, glöm inte det! <3

Jag förlorade också min mamma fast 2005, det är otroligt svårt att inte ha någon mamma. Jag vet hur stark du är, för när det är det värsta som kan hända, allt annat är småsaker som man tar sig igenom, även fast jag inte känner dig verkar du som en sjukt fin person som inte förtjänar allt det här.

Det är en superbra egenskap o vara stark.

Kram på dig

Kära Jennifer. De människor som är uppkäftiga och slänger ur sig ord, vars innebörd de ej kan riktigt förstå är bara riktigt jävla osäkra på sig själva. Det blir lätt så när man är i den där åldern, att folk skall försöka göra sig sedda och "coola" på deras egna vis för att försöka uppnå den såkallade statusen som är viktigt för alla i årskurs 7 och typ 8. Men de vet så lite. Man har ingen erfarenhet alls, och de står på så sköra ben egentligen. Vissa har föräldrar/en förälder som inte bryr sig ett piss om dem, de får göra vad och hur de vill och det skapar en osäkerhet och en otrygghet hemifrån där de spenderar mest tid. Därför vill de oftast vara coola i skolan, säga negativa saker om folk, hitta på lögner,BARA för att känna sig mer speciella i skolan, där de också spenderar mycket tid bland folk som alla vill vara "populära". Ingen vill gå runt själv, med ord som slängs runt omkring en. Därför skapar de dessa ord själva. Det är så mycket som de ej vet. Du är stark Jennifer, det är alla i din familj. Ni har förlorat en sådan viktig människa, men ni har fortsatt att kämpa tillsammans som en familj likt ingen annan. Ni är verkligen fina hela bunten, ni westerlunds. Och att ha sin familj vid sin sida som ett stöd, är något de där skitungarna aldrig kommer att ha. Visserligen är det människor med bra familjer som bryr sig osv som också slänger ur sig dumma ord och saker om folk. Men de kan ju bara ta sig. Stå upp för dig själv, visa att du ej tar åt dig. Då kommer det i smyg avundas dig. Jättekul att du hittat en ny skola med bra folk. Ta hand om dig jennifer. KRAM /sandra

Jennifer, har inte kännt dig så länge, än. Men jag har ändå fattar och märkt att du är så sjukt stark! På 3 veckor har jag redan märkt att du är en sjukt underbar människa. Först ville jag liksom typ imponera på dig, sen lärde jag känna dig och nu är jag mig själv när jag är med dig. Efter 1 dag fatta jag att jag kunde vara mig själv. Vi har samma humor, vi skrattar alltid när vi är tillsammans. Du har gjort skilnad i mitt liv, på riktigt. Jag vet att dom flesta säger det här för att bara ha kvar vänner osv.. Men jag älskar dig för exakt den du är, underbara Jennifer du betyder mycket för mig! Jag finns alltid, glöm inte det! puss underbaraste Jenni ! (L)