Dag 03 - Mina föräldrar
Min pappa är 45 bast, och heter Kenneth. Ingen har ställt upp så mycket som han har gjort för mig, och mina syskon. Han har tagit om hand 3 barn i 5 år, helt själv. Dessutom jobbat heltid, skött om ett helt hus + båt och tagit hand om oss. Inte bara det, utan också sörjt. Jag fattar inte hur han kunde göra allt det helt själv, i 5 år. Visst, jag bråkar med pappa, jag kallar honom saker osv, men han betyder så sjukt mycket för mig. Han är mitt allt. Papi, om du ser det här, så ska du veta. Inget av det jag kallar dig menar jag, jag säger det bara när jag är sur och förbannad. Jag säger inte det här ofta till dig, men pappa, jag älskar dig! ♥
Min älskade mamma. Hon blev bara 38 år. Jag har minnen med henne, men jag önskar jag hade fler. Hon försvann alldeles för tidigt. Jag älskar min mamma grovt, och jag saknar henne nått sjukt. Jag skulle göra vadsomhelst för att få träffa henne iallafall en sista gång. Få ge henne ett riktigt Hejdå. Men.... Nu kan jag tyvärr inte det. Men hon kommer alltid va min mamma, ingen kan ersätta henne. För man har bara en mamma, så va rädd om eran mamma. För ni vet aldrig när ni förlorar henne. Jag hade ingen aning om att jag skulle förlora min mamma, min pappa visste inte, inte ens mammas närmsta kompisar hade ens märkt nått. Så ta hand om eran mamma, va rädd om henne. Älska henne som om det va eran sista stund med henne.
Mamma, saknar dig så sjukt förbannat mycket. Kommer alltid älska dig, ♥
