Ni existerar inte.
Alla lämnar mig när jag som mest behöver dom. Ingen existerar. Alla bara drar. Oj vilka vänner man har.. Men nu har jag bara 7 dagar kvar.. Sen börjar ett nytt liv. Jag börjar om. Utan er i mitt liv. Vissa kommer jag sakna grovt, men ni har behandlat mig som skit så vafan ska jag ha kvar er för ?! Ni är marken jag spottar på. Ni är smutsen under mina skor. Ni är skit. Ni är ingenting. Inte ens min så kallad bästavän finns. Hon drog för att hon tycker att jag bråkar med alla och att hon inte vill få skit för det. LoL! Haha flicka lilla.. Du kommer inte komma långt i livet om du fortsätter så. Väx upp. Man lämnar inte sin bästavän för att folk tycker det är kul att bråka med henne. Då finns man. Man existerar. Det gör inte du. Ingen av er gör. Så dra, och kom aldrig, aldrig tillbaks. Jag börjar om och skaffar äkta vänner, som finns när man behöver dom. Jag har lärt mig att klara av saker i livet på egen hand, eftersom ni inte existerat när jag behövt er. Men allt klarar man inte av själv. Jag hade inte klarat av all skit om det inte vore för min underbara familj. Ni fanns i vintras när jag mådde så sjukt jävla dåligt. Och ni finns nu när allt är påväg ner igen.. Jag älskar er så grovt jävla mycket. Jag vet att jag inte varit speciellt trevlig osv, men ni har ändå hjälpt mig! Men jag kommer klara mig så länge jag har min familj vid min sida. Älskar er!
What will I do..?
What will I do..?
