-

670919 -  060401


Mamma. Du försvann alldeles för tidigt. Jag saknar dig så jävla mycket. Jag behöver dig. Ett barn behöver alltid sin mamma. Du skulle förstått allt. Pappa förstår inte. Han säger att han förstår, men det gör han inte. Du skulle förstått. Jag vet det. Jag känner dig inte helt och hållet, för jag var för liten när du försvann, men jag vet att du skulle förstått. Du skulle förstått allt, och du skulle tröstat mig, du skulle funnits där. Idag är det fem år sen jag såg dig sist. Jag kommer ihåg den dagen så jävla detaljerat, egentligen vill jag inte. Men jag kan bara inte glömma det. Den kvällen kunde jag inte sova. Jag visste inte vart du va, jag blev orolig mamma. Jag sprang till pappa hela tiden och fråga vart du var. Men han visste inte heller. Han sa bara åt mig att gå och lägga mig och att du skulle komma hem sen. Men han hade fel. Dagen efter fick vi veta vad som hänt. Den dagen sitter inborrat i mitt huvud. Jag försöker slipa bort det, men det är borrat för djupt. Jag kommer ihåg allt som hände den dagen, som om det var igår. Allt så detaljerat. Jag vill bara glömma allt som hände den dagen, jag önskar att det aldrig hänt. Finns fan inget värre än att förlora sin mamma. Jag sitter här i tårar och skriver den här texten till dig mamma. Jag kan verkligen inte beskriva med ord hur jävla mycket jag saknar dig, hur mycket jag önskar dig vore här, hur mycket jag älskar dig. Alla säger hela tiden när man är sur och förbannad på sina föräldrar, att man vill att dom ska dö. Men tänk, vad skulle ni göra om dom verkligen gjorde det? Då skulle ni ångra alla gånger ni sagt det. Jag skulle vad som helst för att få dig tillbaks mamma, vad som helst. Jag kommer ihåg när jag var liten, när du och pappa stog och kramades. Då försökte jag alltid klämma mig emellan er, för jag ville också kramas. Ni bara skratta och krama mig. När du opererats och jag och pappa åkte till sjukhuset för att hämta dig, och jag stog och krama dig jätte länge, för jag saknade dig. När du skulle ut och springa och jag och Daniela följde med och cyklade bredvid dig medans du sprang. När du och jag var på Kreta, och en servitör frågade om du ville ta ett glas vin med honom... Det är bara några av flera tusen minnen jag har av dig. Men fler blir det inte... Mamma, jag ville att du skulle se oss växa upp, leda oss rätt när vi gått vilse, se oss göra våra rätt och fel, se oss. Du ser oss, men vi ser inte dig... 
Jag älskar dig mamma!


Den här bilden tog jag på dig när vi va på Kreta.



Den här låten var mammas favoritlåt, och spelades på hennes begravning.